Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
i slagsmål inbördes, när vi inte kunnat ge den utlopp i
eröfringar! Det är det lynnet, som Rikard Furumo
skildrat i »Güombine», genom det praktfulla samtalet
mellan grefven och hans mes till son.
— Ehuru också jag älskar detta lynne — sade
Rikard — är dock dess af Rikard Furumo likaledes, ehuru
blott i förbigående, framhållna skuggsida: ytligheten, det
drag hvilket är mig mest antipatiskt i svenska lynnet.
Jag känner något alla de nordiska folken, hvilka
utvecklats under jämförliga klimatiska och — i viss grad —
geografiska förhållanden. Ryssar och finnar likna hvarandra
i den våldsamma växlingen mellan tungsinne och vild
munterhet. Men finnen och norrmannen — hvilka burit
det hårdaste trycket af naturens osäkerhet och, under
detta århundrade, genom energisk själffördjupning häfdat
sin rätt att vara till som folk — dessa äro mycket mer
intensiva och individuella, mer rättframt sig själfva och
naivt entusiastiska, men mycket mindre smidiga än
svensken och ryssen. Dessa båda äro expansiva, vidtfamnande,
utåtvända, ej innerliga; mycket mottagliga, lätt bildbara,
med snabb men ej djup tillägnelse; med en lättrörd men
ej långvarig känslighet, med brist på den intensitet
hvilken fullbordar, det drag Geijer så starkt framhåller i
sin ypperliga karakteristik af vårt lynne. Svensken som
ryssen har större förmåga att hängifvet uppgå i en annans
person eller idé, än att själf handla personligt. Massverkan
betyder ännu inom båda folken nästan allt, det individuella
däremot föga. Det är ytterst betecknande för ryska an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
