Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
gå på henne I» Jag har stundom beundrat den själfågande
bondens försynta värdighet och lugna själfkänsla. Men
än oftare hos torparen eller backsittaren drag af
finkänslighet. redlighet och offervillighet — drag så stolt
och skönt enkla, att all historisk storhet bleknar mot
dem! Men ehuru dessa majestätiska, typiska drag först
falla i ögonen, finnes inom allmogen också en mängd
rikt sammansatta, egenartade naturer. Jag har där
bevittnat konflikter, subtila som i ett proverb af Musset.
Jag har funnit en fåraherde stadd i Pascal’s andliga
strider. Jag har hört kärlekstragedier förtäljas, lika
värdiga som Francesca da Riminis att tecknas på de blad af
purpurpergament, hvilka gömma minnet af »les grandes
amoureuses». Det finnes bland allmogen genier, i hvilka
allt fantasiens martyrskap uppenbaras, såsom t. ex. hos
en spelman, hvilken af strömkarlen lärt ej blott de åtta
stråkdrag, som utan fara kunna läras, men äfven det
nionde, detta, som gaf honom själf i de demoniska
makternas våld, men alla andrå i hans — gifves väl en djupare
symbol af geniets tragik? Och medan denna fiolspelare —
med sina vidvakna ögon, hvilka aldrig tycktes kunna sofva,
med strömmande svart hår kring ett blekt anlete —
spelade folk in i helvete eller himmel, satt hans hustru i
den alltid fattiga stugan. Men när människor ömkade
henne svarade hon — bondkvinnan — de skönast stolta
ord, som kunna gå öfver kvinnoläppar: »med honom är jag
rikare än en drottning i hafvet!» Eller ett diktargeni,
som aldrig blef annat än en natursångare, men en orfeisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
