Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ JAKTSLOTTET. 105
sådan, vandrande omkring i djupa skogarna, ur hvilka
han kom fram till stugorna med kransar af blommor och
löf om hufvudet, med soldruckna ögon, med visor och
sagor strömmande öfver sina leende läppar, sagor om
hans vilda lek med huldran på tallarnas toppar eller med
elfvor under lindens grenar! Det förvånar mig alltid, att
våra unga författare — utan att ha den urkraftiga,
mytologiska, Böcklinska fantasien! — våga dikta nya
naturväsen, vindryttare och soljungfrur och annan teaterbråte,
när vår folkdiktning är så myllrande full af ännu
obrukade djupa symboler och motiv! Jag vet t. ex. knappt
något etiskt intryck, som hos mig präglat sig starkare
än bilden af skälvrängaren, hvilken i lifstiden rubbat
råmärkena mellan sin och grannens åker, och som efter
döden om natten irrar som hålögd hamn kring platsen för
sitt brott, pekande och kvidande fram sitt eviga: »här är
ratt och där är orätt!» Han är bland det jag haft att
öfvervinna, för att våga vidga mina och andras gränser!
Och hela denna rikedom af konstnärligt och dikteriskt
stoff har man låtit ligga, för att gräfva i nordiska
gudavärldens formlösa kaos eller i några bondsjälars kaotiska
råhet! Vi ha, utom Josephsons Necken, endast ett enda
genialt verk hämtadt ur folkfantasien, och det är det lilla
blad, där Georg von Rosen tecknat Ysäters-Kajsa i det
svarta, höstnakna trädet, med den blanka isen under sig,
hon som skär igenom den månhvita nattens stillhet med
sitt vildt lystna skratt, hvilket tänder eld i männens blod
och lockar dem ned i sjöns vakar . . . Och hela vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
