Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ JAKTSLOTTET.
107
tyngsta lass, det är nu vår mest befallande patriotiska
uppgift I Jag har sett många drag, som visa att det
skulle vara tacksammare att odla »folket» än »herrskapet».
Jag vill endast omtala ett, som är typiskt. Under
Stockholmsutställningen 1897 såg jag en grupp bondfolk
stående i Humlegården framfor Farfadern, villrådiga,
frågande. Jag förklarade först tanken och sedan utförandet.
Innan vi skildes, hade jag icke blott fått hjärtliga
tacksägelser, utan, från de ifrigt lyssnande och seende, hört
rörande uttryck af naiv förståelse — men icke sett ett
enda tvetydigt leende, icke hört ett rått ord. En stund
efter stannade ett par herrar af den typ, hvilken en kvick
ung fru karakteriserat som den »svenska punschmopsen».
De tittade i sin resehandbok, flinade vid en blick på
statyn och — gingol
— I detta fall delar jag alldeles er mening — sade
Julianus. — Men däremot har jag under hela samtalets
gång, suttit med en stor motsägelse.. .
— Ja — inföll Hugo — du är som din far, i
grunden alltid en dunhel nejsägare till allt i världen ...
— Försök nu mina cigarretter — svarade Julianus.
— De äro tyvärr icke svenska, men jag tror i alla fall
att ni röka dem intensivt och låta mig en stund tala
ensam! Allt sedan jag kom åtminstone, har ert samtal —
på många omvägar — dock gått mot det målet: att vi i
Sverige borde bli mer nationella. Jag vill nu också se
saken som ni, uteslutande från kulturell, alls icke från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
