Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
balladdiktning — äfven den är en nästan alldeles
obegagnad fond af mänsklig pathos och storstilad
mänsklighet, som skulle locka mig vansinnigt, ifall jag vore
konstnär eller diktare! Har ni tänkt på att den så kallade
folkvisan, med sitt från folkets tillvaro — på goda grunder
— alldeles främmande innehåll, och dess det oaktadt
månghundraåriga lif i folkets sinne, just visar att hvad
folket själf älskar, det är icke den själstomma, fantasilösa
speglingen af dess eget lif, vare sig i sedelärande eller
löjeväckande syfte? Folket blyges eller harmas inför denna
förolämpande eller enfaldiga syn pä dess egen tillvaro.
Men det stort mänskliga, framför allt det stort tragiska,
det stort fantasirika, det stort humoristiska — detta griper,
äfven såsom blott halft förstådt, både den olärde och
barnet. Man syndar såväl ur folk- som barnuppfostrans
synpunkt genom att icke sätta det yppersta i dessa händer,
hvilka icke alltid äro rena, när de torka tårarna ur sina
ögon öfver Hektors eller kung Lears öde! Att, som
Tolstoy vill, lämpa konst och vetenskap för folkets
fattning, vore icke blott konstens och vetenskapens
undergång, men vore den gröfsta oförrätt mot folket själf,
emedan man sålunda skulle hindra dess kultur att höjas I
— Ja — sade Rikard — mången gång har jag med
afseende å kulturens glädjeämnen hos folket funnit den
känsla, en bonde uttryckte när han såg en kyrkklocka
dragas af tolf hästar: »Stackars hästar! Sä måste de dra
klockan och aldrig skall hon dras för dem!» Att ringa
in kulturens helgsmål äfven för dem, som draga dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
