Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
typer.
129
i timtal under söderns flammande stjärnor, fann han dock
rymden trång för sin vidgade själ, hvilken i den stunden
vaknade till medvetande om sig själf.
Samtidigt läste en annan yngling samma bok och
tände vid den de flammor, med hvilka han sedan eldade
och förbrände ett tidehvarf. Denna yngling var Rousseau,
hvilken utgaf sin första skrift tio år efter att Vauvenargues
1747, ej fullt 32 år gammal, aflidit. Men innan dess
hade Vauvenargues hunnit tänka de tankar och känna de
känslor om människan, dem Rousseau’s diktargeni sedan
gjorde till lefvande blod hos hans samtida, medan
Vauvenargues adelsnatur däremot gjort dem till lefvande blod
hos honom själf!
Plutarks hjältar hade hos den unge Vauvenargues
väckt vissheten: att intet i lifvet har värde mer än att —
lefva! Och att lefva, det är — säger Vauvenargues —
att känna ädel lidelse, att kunna bruka sitt snille på stora
ting, att ge sin ärelystnad ett gränslöst mål... Men när
ynglingen såg sig om efter detta mål, då fanns för honom
som för andra fattiga unga adelsmän endast kyrkan eller
hären att välja på. Han beslöt sig för den senare. Och
sålunda blir det — när tänkarlidelsen snart bröt fram—mellan
drabbningar, i tältet, vid bivuakelden, han läser några
böcker, antecknar några synpunkter, låter tankens vågor
vändas af olika vindar och slutligen kristallisera sig i
form af en maxime.
När hans alltid svaga hälsa blifvit helt förstörd
genom faltlifvet och hans alltid svaga syn genom kopporna,
9 — Ket/. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
