Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
som mer hämmar vår lifsenergi, än kyrkans lära att man
skall lefva som om man hvar dag skulle dö...»
Själfbevarelse är således icke lifvets mening, men
kärlek till tillvaron. Och denna kärlek uppstår, menar
Vauvenargues, »genom kraft i lidelsen, energi .i sederna,
större rörelser i själen, mer intensitet i karakteren ...
Odla därför din entusiasm, var öfverflödande generös; haf
själ I stärk din själ med alla medel! Tvinga din håg
från små ting, små tankar, små syften; dölj ej, af fruktan
för löje, dina käraste, varaktigaste, bästa känslor...»
Om Vauvenargues liksom Nietzsche hade lefvat efter
Goethe, torde kanske äfven hans lefnadsregel, såsom
Nietzsches, blifvit sammanfattad i den goetheska maningen:
sich des Halbes zu entwöhnen und im grossen, gamen,
schönen resolut zu leben! Hela Vauvenargues’ tillvaro är
en enda medveten och oaflåtlig sträfvan i denna riktning.
Att helt uppnå sina högsta möjligheter — denna den
äkta individualismens kult — är hans. Detta gör honom
så djärf, så djup, så stark i sin tanke, sin känsla, sin
samvetsfrihet. Han vet sina gränser och öfverstiger dem
icke, ehuru han vidgar dem. Man känner att det är
en natur af eld, af vind, men äfven af is, hvilken
skildrar sig själf sålunda: »lidelsefullt häftig och snabb
att byta om en känsla till dess motsats; öfverdrifven,
omättlig; kan ej lefva i indifferens, ytterlig i syften
som känslor; aktar föga de ting, han ej eftersträfvar eller
beundrar; utan intresse för allt, som ej lidelsefullt griper
honom, i ett ögonblick uttömmande hela sin känsla» ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
