Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
själens evolution.
utan också tankens. Äfven på dess område gäller det att
våga för att vinna, att beslutsamt offra för att behålla,
att utesluta för att välja!
Amiel, som känner sin andliga frändskap med
buddhis-men och med Schopenhauer — det första med glädje,
det senare med oro — skulle kanske nått harmoni, om
han kunnat låta orientalen inom sig blifva
allenahär-skande. Men det ideal, han eftersträfvade, var ett
västerländskt, var »en resignerad energi», på samma gång han
»kände sig lefva mest intensivt, då han intet särskildt
gjorde». Den ena delen af hans jag blef således aldrig
nöjd med den andra.
Sina enda innerliga lifsförnimmelser af yttervärlden
erhöll han genom sitt förtroliga samlif med naturen. Han
finner de lyckligaste ord för att skildra dess skiftande
lynne — och människans beroende af detta lynne — ord,
hvilka i franska litteraturen blifvit allmän egendom. Till
exempel detta, som nästan kan kallas det moderna
stämningsmåleriets motto: »ett landskap är ett själstillstånd»
eller yttrandet »vi se aldrig två gånger samma landskap»
eller »hvaqe själ har sitt klimat». Till
egendomligheterna i Amiels eget andliga klimat hörde att
lifs-ångesten hos honom nådde sin höjdpunkt under dygnets
ljusaste timmar, det vill säga de stunder, som äro de
verksamma själarnas bästa tid.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
