Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
typer.
151
När någon kännetecknat Amiels öde såsom
idealismens martyrskap, är detta en sanning. Men ännu mer
sant är att med Bourget kalla honom ett själfanalysens
offer, en illustration af Turgenjeffs infall: att Hamlet helt
visst förde »un journal intime»!
Och själfanalysen är en feber, som man stegrar
genom att ideligen mäta sin temperatur; ju mer man
speglar stn själ, dess mindre spontana bli dess
rörelser. Det är denna fara, som kan hota dem, hvilka gripas
af lidelsen att förstå och förstora sin egen själ. Amiel
insåg äfven: att han »med egen hand matat sin gam»,
att han själf satt de stenar i rörelse »hvilka mala kornet
till fint mjöl, det korn, som sedan hvarken kan gro eller
jäsa»; han vet att vårt väsens dunkla grund bör förblifva
en hemlighet för oss själfva. Han känner att hans
dagbok icke blott för honom varit »maka, barn, publik utan
äfven en undflykt från verkligheten».
Men dock finner man honom, år efter år, med
pennan i hand, skildrande sina upptäckter i de
hemlighetsfulla djupen af sin egen varelse. Sålunda växer ständigt
den andliga framsynthetens tungsinne, det tungsinne som
är Hamlet-naturens, idealistens, hvars väsen är en evig
tvekan inför hvarje realitet, medan Don Quixote-naturens
idealism är en evig drifkraft till handling. Tragiken i
Amiels lif intensifieras genom ångesten att kanske själf
ha förfuskat sitt öde, ha kväft sin verkliga natur; genom
insikten att hafva offrat sitt lif, men ej för en stor
idé eller en älskad varelse. Stunder komma, då lifs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
