Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
typer.
153
döden utgifna Journal intime har funnit många läsare af
det slag, som med tjusad förfåran älska att bevittna den
förstorade själens strider, det helt och hållet inre dramat i
ett människolif. Ett sådant skådespel, som i viss mening
äfven Pascal ger oss — och dock var striden där icke en
så absolut inre som hos Amiel. För Pascal gällde det att
böja sin stora ande under en utifrån gifven tro, medan
hos Amiel brottningen uteslutande fördes mellan
tänkar-och diktarnaturen, mellan själfanalysen och lifslängtan.
Amiels dagbok uppenbarar icke en sjuk själ. Den
uppenbarar, att själen själf kan varda en sjukdom af
hvilken man förblöder. Men blodet har i detta fall
strömmat öfver sidorna i en bok, som sålunda blef pulserande
af lif. Yi lära där känna en »öfvermänniska», hvilken i
absolut ensamhet led många af de kval och tänkte ej så
få af de tankar, som genom Nietzsche sedan genomträngt
Europas medvetande, såsom nutidens djupaste kval och
framtidens största kraf. Men Amiels dagbok visar oss
icke blott föregångsmannen och tidstypen, utan äfven en
individualitet af en säregen själsfinhet, en sällsynt
mildhet, en själ, hvilken i själfva verket blef underbart
förstorad, medan tillvaron för honom själf därunder gick
förlorad.
III.
Maeterlinck.
Jag har sökt visa att Vauvenargues inom sin samtid
var enastående genom intensiteten i det medvetande, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
