Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
själens evolution.
Människan har, säger han, först upptäckt naturens
lagar; nu är det själens lagar hon måste lära känna
och först sedan dessa blifvit henne klara, skall hon kunna
uppdaga samhällslifvets lagar. Men en gång skola våra
insikter på dessa områden lika mycket öfverträffa våra
nuvarande famlande aningar, som den samtida
astronomens kunskap om himlakropparna står öfver herdarnas
på det gamla Kaldeens slätter...»
Denna korta sammanfattning af Jefferies’ tankar om
själens evolution visar med hvilken intensitet han trodde
på den stora människans — öfvermänniskans —
tillkommelse.
Att denna Jefferies’ tro omedvetet rönt inflytande af
darwinismen är, som en granskare framhållit, i hög grad
antagligt. För hans eget medvetande blef däremot hans
tro i viss mån en opposition mot den darwinistiska
evolutionsläran, emedan han ansåg, att denna inom den
lagbundna nödvändighetens gräns inpressat själens och lifvets
oändliga utvecklingsmöjligheter.
Visst är emellertid, att det icke var någon yttre
tidsriktning utan endast hans eget inre väsen, som gaf
Jefferies detta gränslösa hopp om själens evolution. Det var
ur hans individuella lifskänsla, som hans tro närdes. Och
denna lifskänsla var så energisk, att mången helt visst
skulle kalla den abnorm. Den var det äfven, jämförd
med det mått af lifsenergi, hvilket tills vidare anses som
det normala I
Jefferies kan endast bli förstådd af de få, som veta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
