Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
själens evolution.
— Julianus, liksom Eleonora, ha detta lynne, men
ha det alldeles för sig. De äro enastående. Ett drag
utmärker dem dock, som man stundom finner äfven hos
andra den fria kärlekens barn: en fullhet af krafter.
— Hvad menar du? Deras föräldrar voro ju vigda?
— Ja, nog läste en präst öfver dem — men i detta
fall skadade det inte! Min faster Aurora, hvilken som
flicka roade sig att vid sybågen utarbeta scener ur den
underbara världsväfnåden; hvilken, då hon i sin tur intog
den blå taburetten, var gladlyntare i sina dikter än de
öfriga och i den musik, alla jaktslottets barn idkade,
deltog med en röst, hvilken ägde den harmoniska
fullhet och Mång, som man ger namn seraßsk — hon hade,
liksom sina syskon, blifvit litet gammalmodig i sällskap
med glädjen, som blifvit detsamma! När hon älskade,
ville hon därför förverkliga glädjen, och sömma en ny
underbar scen in i världsväfnaden. Hon ägde de bästa
möjligheter att lyckas. Ty hon och hennes kusin Julianus
ej blott älskade hvarandra: men deras kärlek hvilade äfven
på en fullkomlig sympati, ehuru ingen fullkomlig likhet.
Hvarderas själ var stämd till samma tonhöjd som den
andras, men hvarderas lynne ägde den fårg, som var
komplementfärgen till den andras. Sålunda kunde Aurora
komma att skapa sin nya glada dikt, sin egen harmoniska
musik: ett långt, lyckligt kärleksförhållande. Hon som
hennes make mindes sin faster Eleonoras ord före brölloppet.
De fortforo alltid att anse sig behöfva göra något för att
kunna älskas, för att vinna, för att förtjäna hvarandra;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
