Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själens èvolütion.
het var hans Philine’s soldruckna replik: »Wenn ich dich
liebe, was gehtfs dich an?» De älskande och de skapande
själfva, de hafva, som Rikard nyss framhöll, icke svårt att
komma ifrån det lilla ändamålsbegreppet, som annars så
oerhördt förfular tillvaron, sä ömkligt förringar människorna.
Man uppfostrar ungdomen till varsamhet. Man skall icke
riskera sig för annat än det mål, man säkert kan nå —
ty annars blir man löjlig eller olycklig! Och så göres den
unga människan till en skatt för ett lifsförsäkringsbolag,
men till en odugling för lifsäfventyret! Innan vi åter
som våra vikingafader, finna själfva faran skön och endast
strådöden fasansfull, kunna vi ej börja lefva!
— Ja — sade Hugo — vår resignation är ofta blott
ett fint namn på vår feghet för lidandet. Som om
lidandet vore det värsta, vi hade att frukta! Toge vi döden
in i vår lifsplan skulle lifsförsöken — liksom i stora,
oroliga tider, då lifvet för alla är en ständig fara — åter
bli vågsamma. Och då skulle ödet äfven ge oss
oändligt mycket mer — ty dess ädelmod står ofta i
förhållande till våra kraf och det farligare lifvet blir, i alla
händelser, det rikare lifvet! Tag ditt öde på dig; om du
har ett rätt hjältemod, så var glad därunder och gå i
Jcvaf — denna Rikard Furumos vishet kan hjälpa oss
från vidskepelsen att man »måste existera». Detta är
långt ifrån nödvändigt! Men att lefva, medan man
existerar — detta är det ena nödvändiga; att inte låta lifvet
vanställa sig; att inte bli en jordens onyttiga börda, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
