Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
— Jag — sade Hugo — håller tvärt om lifligt med
en liten flicka bland mina vänner, som tyckte att det var
»så ofint af Gud att vilja vara allseende och allestädes
närvarande: han borde förstå att människan också kunde
behöfva vara ensam ibland»! Och har man redan haft
denna känsla, då vill man sannerligen inte att hvar liten
herre skall kunna sätta x-strålar på ens själ! Om en
sådan olycka hände den stackars mänskligheten, blir det
högsta loford, man kan säga en kvinna, att hon är dubbel,
ogenomtränglig, alltjämt en dunkelt lockande gåta! En
Mona Lisa skulle då bli vår madonna, som ät oss födde,
icke en ny förklarare af lifvet, men i stället en fördunklare!
Jag känner mig redan obehagligt berörd af telefonen nere
vid bruket, och om man i Stockholm stod och
fjärrskå-dade mig här i gula salongen, så...
— resignerade du dig snart för nödvändigheten —
inföll Julianus leende. — Minnes du, när du i zoologiska
trädgården i London gick ifrån aphuset, emedan det
upprörde dig att Haeckel, som vi voro med, ville truga på
dig kusiner i »de där aporna», som du, med tavtologisk
energi okvädade dem! Och dock sade du för en stund
sedan, att du nu inte ville umbära hvad evolutionismen
gifvit dig! Så ginge det nog också med genomskinligheten:
du finge ersättningar. Men du är alltid lika konservativ
i din känsla med afseende å en ny idé eller uppfinning,
som du sedan är radikal i din tankes slutsatser, när du
antagit den. Om jag därtill lägger att du är lika
aristokratiskt fordrande med afseende å dina egna handlingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
