Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
jag i hagarna kan ligga och drömma om en tid då
människorna af hvarandras tonfall, ord, leenden och blickar
skola äga samma omedelbara glädje, som nu af
solstrålarnas lek, gräsets vajande, blommornas rörelser,
fågeltoner och insektsfladder; då allt blir lika enkelt och ändå
känsligt, lätt och lent, äfven i människornas ytliga
beröring med hvarandra! Vi förstå ju ännu inte att göra
ens våra vänliga handlingar behagfulla; vi ana knappt
att det ej är nog att göra hvarandra godt, utan att saker
göra oss godt i förhållande till huru vackert de göras!
Vi måste bölja efterlefva hofmarskalkens princip att alla
skola uppfostras i det vackra, goda och glada! Vi borde
lära barnen att det hör till sedligheten att bo vackert,
kläda sig, äta, samtala, tala och röra sig vackert. Som
barn erfor jag en bitter ovilja, när man sade att det intet
gjorde om man var ful, bara man var snäll! Och
omvändt borde man nu säga barnen, att de äro snälla i den
mån, de glädja andra med att vara vackra!
— Ja — sade Hugo — man vållar ej hvarandra
obehag, men man har så glömt det glada behaget, att jag
nästan längtar efter den gamla tidens dansmästargrace!
Men jag tror, att det vaknande konstsinnet och en
klar-tänktare individualism tillsammans komma att stegra
behofvet att äfven i yttre mening utveckla sig i den stil,
som bäst öfverensstämmer med vår personlighet. Det var
denna stilprincip, hvilken halfmedvetet ledde Sokrates
som pedagog — den låg innesluten i hans grundsats: känn
dig själf Jag tror att det äfven var en omedveten stil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
