Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på jaktslottet.
^ 219
— Du menar postherre — inföll Rikard —
postfröknar snäsa bara damer!
— Hvilken som snäser mig, så väcker det ett
oerhördt obehag. Men detta öfvergår snart i funderingar på
automater, hvilka kunde spara människan en stor del
nervslitande arbete. Således — menar jag — framkallar vår
stegrade själsliga ömtålighet på detta som på andra högre
områden, icke endast en ökad retlighet men äfven ökade
hänsyn, hvilka skola leda till ett allt ifrigare sökande af
sådana arbetsmetoder och samfärdselmedel, genom hvilka
människans nervkraft skall kunna sparas för bättre
ändamål än rent mekaniska sysslor.
— Ja — sade Rikard — när jag inte målar, har
jag aldrig roligare än när jag grundar på huru härligt
allt skall bli, då hvarenda beröring människor emellan
blir vacker och innehållsrik. Jag — som har ett
outrotligt behof att aftvinga till och med en kolkörare ett
leende — har ännu ej öfverkommit den plåga jag erfor,
då jag kom till staden från landet — där alla kände
hvarandra, hälsade på hvarandra, deltogo med hvarandra —
och fann alla, kallsinniga och själfupptagna, rusa förbi
hvarandra!
— Tidspillan — inföll Hugo — blefve det väl, om
vi alla började le mot hvarandra på Sturegatan! Men
nog vore det roligt, i synnerhet i promenadtimmen, då
de vackraste damerna äro ute...
— Jag — svarade Rikard — vet heller inte huru
det i verkligheten skulle ta sig ut. Jag vet endast, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
