Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på | akts lo tt lit.
— Ja — sade Julianus, när skämtet afstannade —
det där låter svagsint om ett konstverk. Men det är
icke omöjligt att hos människor finna mer orimliga
sammansättningar. Jag har sett kvinnor vara mödrar i
Greuze’s stil, men älskarinnor i Kranachs! Man kunde
gärna definiera människan som det sammanhangslösa
djuret! Konsten har sammanhang. Hela den öfriga
naturen har sammanhang. Vi få inte fikon af tistel eller
drufvor af törne. Vi komma icke ut en vacker morgon
och finna gräset blått och träden med kronan i jorden!
Vi kunna lita på naturen. Och det är framförallt denna
lagbundenhetens eviga ro, vi hos henne omedvetet njuta.
Därför fly vi till naturen, när människan söndertrasat
oss och göra skogen eller djuret — som ej växlar — till
vår vän, när vänner svikit oss. Människorna åter — de
kunna tänka, tala, skrifva, göra musik, skapa konst som
antika gudar, medan deras handlingar se ut som kolingar!
Man borde dock af en tänkare, en diktare, en musiker,
med en intellektuell tillvaro i nobel stil, kunna vänta att
äfven hans handlingar skulle utföras, visserligen icke med
en Michel Angelos linie-storhet, men åtminstone bereda
samma tillfredsställelse som en fullformad Dürer, en
finkänslig Holbein. Men en sådan människa är ofta — när
hon handlar — lika litet lefnadskonstnär som en
grott-innevånare, hvilken ritade figurer i en benbit, var danare
af konstverk!
— Det finnes — invände JRikard — en sanning i
detta, men endast då man ser på ett stycke af en män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
