Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
— Och — tillade Julianus — han kommer att likna
en brunn, hvilken icke befinner sig under bar himmel.
De underjordiska källsprången måste då vara bra starka,
för att den ej småningom skall torka ut.
— Därför — sade Rikard — är det en mycket
olycklig tendens hos nutidskonsten, att den sökt ro genom
att afskilja sig från samtidens lif, i stället för att söka
genomtränga och omforma samtidens lif efter sina behof.
Denna riktning från tänkandet mot itfedeltidsmystiken,
från vetenskapen mot estetiserandet har blifvit motiverad
med att vetenskapen inte svarade på alla frågor, framför
allt icke på lifvets djupaste frågor. Men när lofvade
vetenskapen att göra detta? Den har redan gifvit många
svar — och äfven om så ej vore, skulle den dock ha gjort
nog för oss, då den lärt oss att fråga allvarligare och att
fordra ärligare svar! Den, som själf är full af förväntan
om tillvarons oändliga möjligheter, får icke mycket
sympati för dessa från lifvet afvända, hvilka tro sig förstora
sin själ genom att skaffa sig en eremitboning — som
vanligen liknar en bric à brac-bod med gotiska rökelsekar
och porslinsherdinnor om hvartannat — och där man
kan finna dem afsvimmade af liljedoften från deras egen
andes örtagård! Af alla de kostymer, med hvilka
Wagner-naturen maskerar att han icke äger en linie af
Faust-naturens förnäma gestalt, är munkkåpan den
retsammaste! Som privatnöje angår maskeraden mig icke. Men
när den fortsättes i konsten — med hvilkeir jag alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
