Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på jaktslottet. ^ 231
af en konstnärs natur — den speglande droppen,
konstnärselementet I Det är redan ovanligt, att granskaren
verkligen kan se och utsäga hvad själfva det föreliggande
verket uppenbarar af konstnärens väsen. Men kritikern
borde akta sig att draga upp konstnärens gränser och
framför allt aldrig — aldrig — aldrig — sätta betyg
eller nedsätta genom att jämföra! Detta verkar som gift
på en konstnärs ömtåliga själ. En annan af mina
målar-vänner — Richard Bergh — yttrade en gång det djupa
ordet: »att kritiken bör sträfva att skona fåfångorna och
väcka samvetena»! Och det är framför allt jämförelsen,
hvilken eggar fåfängan och drifver konstnären in i falska
situationer. Hur ha icke till exempel jämförelserna mellan
Heidenstam och Fröding, under växelvis nedsättande af
endera, stört dem båda! Den allt för ingående analysen
skadar också på ett annat sätt konstnärssjälens kyskhet:
den oroar den tystnad, under hvilken konstnären lyssnar
till sitt eget inre. Det, som däremot alltid gagnar
konstnären, just emedan det väcker hans samvete, är
jämförelsen med honom själf, bedömandet af hans verk efter
hans egna bästa löften eller bästa verk; krafvet att han
skall nå upp till sina egna högsta möjligheter!
— Det där — sade Rikard — är jag med om,
såvida kritikern verkligen själf har ett samvete, som ger
honom instinkt på den ärliga viljan, äfven om denna i
något visst fall ej nått hvad den eftersträfvat. Och så,
framför allt, ifall kritikern själf är genomkultiverad, så
att han har de sammansatta synpunkter och tillika den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
