Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
enhetliga åskådning, hvilken genomtränger ett verks
sammanhang med den skapande själf, hans konstskola, hans
tidsriktning; så att han godkänner eller underkänner på
goda skäl . och därigenom omedvetet ger mig suggestioner,
hvilka medelbart kunna gagna min vidare utveckling.
Men, först och sist, ifall han har det sinne för humor,
som kommer honom att afhålla sig från att tala i den
enda rätta smakens namn — i stället för uteslutande i
Sitt eget! Kritikerns väg till det helvete, dit vi
konstnärer helst skicka honom, är stenlagd, sällan ens med
goda föresatser, men dess mer med absoluta domslut,
domslut, dem framtiden sedan reviderar! Och inte bara
framtiden: man finner ju redan i samtiden huru tvenne
stora auktoriteter — och det på så kort afstånd som
Stockholm och Köpenhamn — ofta ha alldeles motsatta
meningar om ett konstvärde ! Sådana erfarenheter måste
göra krafvet på subjektiv kritik allt bestämdare och
otåligheten öfver alla absoluta domslut i skönhetslärans namn
allt mer berättigad. Skall en kritiker öfva något slags
våld — hvarifrån jag alldeles afråder — då bör det
endast vara på sig själf, för att söka vidga sin förståelse!
Men den födde granskaren har alltid något af den
Proteus-natur, hvilken Brandes hos sig själf skildrar! Och då
vet han, genom egen erfarenhet, att man kan hafva olika
själsbehof under olika tider; att verk, som tyckas
motsäga hvarandra, dock bilda nödvändiga led i en
utvecklingsgång och att de böra dömas efter klimatet i den
andliga sfer, där de nu vuxit, ej efter klimatet i gran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
