Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
af sådana långsökta, icke spontant erhållna motiv
föran-ledes ofta af att konstnären nu gnages af hungern, eggas
af kritiken och jagas af publikens sensationslystnad att
väcka uppseende med något nytt. Därur ha mystikens
adepter fått sin uppkomst, dessa hvilka inte ägt en aning
om att till konst hör att kunna arbeta. De ha hämtat
allt — teckning, fårg, perspektiv — ur sina egna själars
djup som gudomliga uppenbarelser! Också har det
blifvit därefter! Den äldre konsten hade ingen nyhetsfeber.
Den rörde sig i oändlighet med ett fåtal motiv — och
jag vill visst icke obetingadt anbefalla detta, ty manierism
blomstrar där lika härligt som i nutiden. Det finns
lika fullt af ihålig religiös konst från renässansen
som från vår tid. Se bara på alla dessa »tronande
madonnor», af hvilka de flesta se ut som om de hade
plockat ungen på marken och inte skulle duga till
barnflickor en gång! Och ungen själf, som gör danssteg för
publiken i knäet på mor sin! Jag blir lättad, hvar
gång jag får se en, som äter hos modern eller
suger på sin tumme eller har något annat nyttigt för
sig! Banalitet och schablon ha funnits i Hellas som i
Stockholm — dem bli vi sist af alla fria från, liksom
från dilettantismen. Men ingendera är farlig under
en kraftig konstperiod — de bli då bara vissna blad,
som omdanas till mylla omkring de stora trädens fot!
Men det farliga i vår tid är, att de äkta konstnärerna nu
inte ha det lugn, som de fordom ägde, när de hade
kyrkan till den stora afnämaren och dessemellan kunde uppe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
