Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
saften droppa, het och röd I Hade inte Dante älskat
Beatrice, stode nu hans väldiga dom kall och tom. Hade
ej Leonardos själ i fyra år försjunkit i Mona Lisas anlete,
skulle ej nu hennes leende komma oss att drömma om
en underbar, oanad lycka! Och hvar bok, hvar bild, hvar
tonskapelse, som ännu är mer än ett band på en hylla,
ett nummer i en katalog — som ännu ingifver storverk,
skapar lifsförhållanden, väcker lidelse, omdanar lifsvärden
— hvarje sådant verk är ett, där ett rikt själf brytes som
bröd, utgjuter sig som vin! Men sakramental blir man
icke genom att hafva hämtat sina impulser i andra
hand! Man måste själf gå korsgången med sårade fötter
och heta läppar! Därmed menar jag naturligtvis inte att
en konstnär ej kan bruka en äldre konstskapelse, som
underlag för sin egen känsla — ja, att detta till och
med kan göra intrycket af den nya skapelsen mer djupt
och långtonande, såsom det till exempel är fallet med Tor
Hedbergs»Joconda» eller Levertins »Flores och Blanzeflor».
Jag menar intet annat, än att all konst byggd på konst,
all rekonstruktion af förflutna konstperioders former,
måste vara fylld af en ny människas lidelse, och att det är
en illusion, när små människor tro att deras verk få en
högre rang, bara därför att de hämtat motivet ur en flydd
tid eller att de letat upp som text till sin musik en
dikt, som är skrifven om en tafla! Detta blir blott en
taskspelarlek med motiv och med form. Den leken ger
ofta stor färdighet i utförandet, men aldrig äkta, stor
konst, med must och makt för människors själar! Valet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
