Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 själens evolution.
i golfvet I Det är en estetisk dygd att kallas dunkel,
men ett estetiskt brott att förbli det — som fallet till
exempel är med mesta delen af vår romantiska skolas
poesi.
Och — sade Rikard — hur mycket än en viss
riktnings eller en viss konstnärs samtida bemöda sig att bevisa
att en svag eller åldrad fantasis rebusar äro djupsinnig konst
— framtiden lurar man inte! Ty den trösten har man då
ändtligen, att äro än människorna jäkligt dumma —
mänskligheten är det lyckligtvis inte alls! En af yttringarna
af dess inneboende intelligens är det, tid efter annan
återkommande, ropet på natur i konsten!
— Hvad menar du då med natur? frågade Hugo.
— Jag delar i det fallet min fars mening att med
ingen-ting bedrifves större ofog än med ordet natur. Natur!
Natur! ropar man, och har du blott natur så är allt
gudomligt. Men glömmer då, att naturen i sin
omätliga famn rymmer ej blott det härliga, men äfven alla
dess motsatser...
— Jag svarar dig — sade Rikard — som din
farfar just då svarade: längre teorier ger jag raggen!
Annars tycker jag att saken är bra enkel: att med
naturen inte kan menas annat än de ämnen och krafter, som
människorna inte kunna skapa, endast förädla, omdana
och behärska? Vi ha del i rosen och vinstocken, i
sädesfältet och parken, som således tillhöra både kulturen och
naturen, eftersom de ej skulle frambringats utan den
förra. Men de lyda den senares lag: att allt lefvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
