Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på jaktslottet.
^ 247
växer, vissnar och dör. Öfver den råa och öfver den
odlade naturen — dessa hvilka blott kunna modifieras af
människans vilja — står det område, där människan
ensam är skapare, där hon stiftar lagarna; där hon allena
ger lif och bevarar lif; där hon visar sig mäktigare än
naturen, ty hon kan — ifall hon själf är en nog mäktig
kraft — ge sina skapelser evigt lif! Kulturens
fram-bringelser — stater, lagar, religioner, konster, vetenskaper,
uppfinningar — du kan kalla äfven dem natur, ifall den
ordleken roar dig, ty de äro ju också utbrott af en
naturkraft, nämligen människans! Af allt, i hvilket hon
skapande omsätter denna sin naturkraft, synes mig konsten
vara det mest oförgängliga. Vetenskapen och
uppfinningen äro bundna vid erfarenheter och behof, som kunna
växla. Konsten står utanför den bevisliga sanningens
område, öfver de materiella behofvens! Sedan forskarens frågor
äro besvarade, dagens behof uppfyllda, samlar sig i
konsten öfverskottet af mänsklighetens, från alla ändamål
frigjorda, lifsenergi. Konsten blir därför det finaste,
fröjdefullaste yttringarna af den mänskliga naturkraften,
blir hvad blommans färger, fågelns fjäderskrud,
fjärilsvingens stoft, mönstret på musselskalet äro i naturen:
glada uttryck af lifsförloppet! Att detta uttrycker sig
som harmonisk skönhet i naturens verk är lika
nödvändigt, som att människan uttrycker sitt organiska samband
med naturen genom skönhetskrafven och
skönhetsska-pandet inom den värld, hon för sina »glada behof» danar.
Och ju mer af känsloenergi, skaparfröjd, fullkomlighets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
