Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på jaktslottet.
^ 259
lifsförhållanden bli byggda som skön musik och hela vår
konstnärliga skaparlust omsatt i stor lefnadskonst?
— Jag svarar dig — sade Rikard — som du for en
stund sedan svarade Hugo i fråga om erotiken: när
mänskligheten en gång nått en så oerhörd stegring af
sin tillvaro som konstskapandet och konstnjutningen, är
det icke tänkbart att dessa ej skola fortlefva, ehuru nya
andliga förnimmelser, nya önskningar, nya behof skola
ge dem nya former, om hvilka vi nu ej kunna ha något
begrepp.
— Det ena — svarade Julianus — kan tänkas lika
väl som det andra. Jag endast frågar. Men jag har
kommit att grubbla i den riktning, jag nyss antydde,
därför, att hela min egen produktionskraft blifvit uppsugen af
lifvets verkligheter.
— Ditt lif har dock varit enkelt — sade Hugo —
och lyckligt.
— Möjligen har det så varit — svarade Julianus. —
Jag vet dock, att det af kval har inneburit så mycket,
som jag kunnat bära.
— Du dunkle nejsägare till allt i världen — sade
Hugo — nyss nekade du konsten en framtid och nu
nekar du din egen lyckliga tillvaro I
— Så menar jag icke — svarade Julianus — men
hvad jag menar är kanske outsägligt.
— Försök dock säga det — bad Hugo — du lofvade
ju en gång att visa oss dina taflor!
— Du bar ofta sagt — fortsatte Julianus dröjande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
