Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2C»0 själens evolution.
— att jag saknar ärelystnad och det är sant; att jag
saknar skaparlust — och äfven det är sant. Jag har
icke känt någon kallelse att till konstskapande upparbeta
något af de anlag, dem min härstamning från jaktslottet
gifvit mig i arf. Men min skapardrift har dock varit
outsläcklig och har riktat sig på det område, där jag
varit mer än andra seende.
— Du bör vara det på många områden — inföll
Hugo leende — du är ju född en söndagsmorgon mellan
ringningarna och sådana människor lära ju »se i syne»!
— Vet du hvad jag har sett? — svarade Julianus.
— Jag har sett, huru hvar människa skrider fram
som Stucks Kriget: öfver de döda formerna af de
lefvande verkligheter hon ödelagt! Vet du om hvad jag
drömt? Alltid, allestädes, endast om ett: att vidga
Ahrimans makt, den makten: att sakernas verkliga inre
vaknat, där han farit förbi. Då jag ser huru
människorna — dessa, som kristendomen kallar
evighetsvarelser — lefva sin dag; ser för hvad de röra sig, i
hvad de hafva sin varelse — på gator och torg, i bodar
och nöjeslokaler — och när jag minnes, att dessa väsen äro
snabba stjärnskott i en natthöljd rymd — då griper mig
det meningslösa i deras tillvaro som en själssjukdom!
Då ville jag ropa till dem alla, att hela deras lif icke
har annat ändamål, än att förstora deras andes droppe till
en ocean! Jag har ej ens kunnat ana hur det ser ut
i en själ, hvilken, med sina fasta religiösa begrepp,
förlorat också helgelsens hänryckning, jublet af att känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
