Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
mig, som jag antar Dick känner sig inför en halfgod
tafla...
— Hågad att ta penseln och göra de där nästan
omärkliga dragen, som omdana- det halfgoda till verklig
konst, menar du? Ja, den frestelsen är tyvärr permanent!
— Framför allt — fortsatte Julianus — har jag lidit
af hemmens och skolans framfart med barnen, en framfart
lik oxars tramp i en klöfveräng, bonddrängars kludd på en
mästares duk! I min olidliga plåga af att se lifvets
möjligheter förspillas, har jag någon gång sökt tala till
rätta förhållanden, hvilkas oskönhet jag hoppats kunna
försköna — tills jag lärt mig, att människorna vilja
behålla sin fulhet, sin råhet, sina fuskverk, sin fattigdom;
tills jag förstått, att de icke ännu kunna se demonerna
som omgifva dem i naturen, i deras egna verk, i deras
egna lifsförhållanden, demonerna hvilka måste frigöras,
för att en skön mänsklighet åter skall framträda! Nu
har man ej blick för det enda, som motiverar att man
är till, nämligen just att lefva! Man har tusen ting från
morgon till afton att spilla tiden på — men sin hustru,
sitt barn, sin själ, dem har man icke tid med! Man
gör böcker, konst, musik, politik, affärer — för hvad, i
alla gudars namn, för hvad? Kanske för mänskligheten?!
Men det enda stycke mänsklighet, som jag helt kan äga,
forma, skapa, lyckliggöra — mitt eget lif, mina
innerligaste lifsförhållanden — detta bryr ingen sig om att
göra till ett konstvärde!
— Kom ihåg — sade Rikard — att man förmår det allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
