Den tankspridde : komisk monolog i en akt med sång / 8 (1908) Author: Frans Hedberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den tankspridde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En gång jag till posten lände för att hämta ut ett bref, man mitt namn där icke kände och jag konfunderad blef! Ty jag glömt det själf på vägen. Hvad den saken var fatal! Jag min väg gick helt förlägen, tills en vän skrek bakom: »Mahl». Ofta i ett sällskap händer bredvid stol’n jag sätter mig! Ofta att jag ryggen vänder mot en dam som kråmar sig. — Pennan uti sand jag doppar, tager bläck till sand ibland! Ofta jag i fickan stoppar den serviette jag har i hand! Med glasögonen, må veta! midt på näsan, kan jag gå omkring rummet och dem leta ofta uti timmar två! En gång jag, min arma satan, trodde att jag låghalt var: jag med en fot gick på gatan, och med en på trottoar. Värst var den malör jag hade sent en afton uti fjol: klädren jag i sängen lade och mig själf uppå en stol! Märkte intet förrn min gumma ett förfärligt väsen höll, så att jag, me’ns argt hon brumma, som en stock i golfvet föll! — Illa höll det på att sluta med min tankspriddhet i går!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>