Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en uttrycklig order att ögonblickligen infinna sig med
hela regementet, om han blott sände något bud från
Sitsch. Oaktat ruset ännu surrade i hans huvud, glömde
han likväl ingenting — icke ens en befallning att vattna
hästarna väl och ge dem ett mål av bästa vete i
krubban. Uttröttad återvände han sist från sitt
stökande.
»Nå, barn, nu är det tid att sova; i morgon får vi
fortsätta efter Guds behag. Men ingen får bädda åt
oss! Vi behöver inte någon säng, vi sover ute i natt.»
Natten hade helt nyss hunnit famna himlen; men
Bulba lade sig alltid tidigt. Han sträckte ut sig på en
matta och svepte in sig i en fårskinnspäls, ty nattluften
var ganska kylig, och Bulba tyckte om att täcka in
sig varmare, när han var hemma. Han tog snart till
att snarka, och exemplet följdes av hela hans hus;
varenda själ, som låg i de olika vrårna, stämde upp
en ljudlig natthymn. Framom alla nattvakten, ty han
hade druckit mest av allihop med anledning av de
unga herrarnas hemkomst.
Endast den stackars modern sov icke. Hon hade
hukat sig ned över sina dyra söners huvudgärd, där
de lågo bredvid varandra; hon strök med en kamm
genom deras unga, ostyriga lockar och vätte dem med
sina tårar. Hon såg på dem med hela sin själ, med varje
känsla hon ägde; hela hennes väsen förvandlades till
denna blick, men hon kunde ej se sig mätt på dem.
Hon hade närt dem vid sitt eget bröst, hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
