Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vaggat och fostrat dem — och blott för ett ögonblick skulle
hon få se dem hos sig!
»Mina barn, mina kära barn! Vad skall hända er,
vad väntar er?» sade hon, och tårarna runno ned i
rynkorna, som vanställt hennes en gång vackra ansikte.
Ja, hon var verkligen beklagansvärd, som varje
kvinna på denna råa tid. Blott ett ögonblick hade hon
levat av kärlek, i den första ungdomens och lidelsens
glöd; så hade hennes barska förförare slängt henne
åt sidan för sabeln, kamraterna och flaskan. Hon hade
sett sin man två-tre dagar under året, och sedan
hade det gått år ibland utan ett livstecken från honom.
Och när de så råkades ånyo och bodde tillsammans
— vad hade livet varit för henne? Förolämpningar,
ja till och med slag hade hon fått utstå; de smekningar
henne förunnats, gåvos bara av gunst och nåd. Hon
var ett sällsamt främmande väsen i denna samling av
ogifta krigare, vilka det vilda saporoglivet hade
förlänat sin karska kolorit. En glädjelös ungdom var
hennes enda minne; hennes friska kinder och vackra bröst
hade okyssta vissnat och blivit betäckta med förtidiga
rynkor. Hela hennes kärlek, all hennes innerlighet,
allt vad en kvinna äger av lidelsefull ömhet — allt
hade hos henne pressats hop i moderskärleken.
Nu satt hon där och krökte sig med glödande ömhet
över sina barn, som en stäppmås vid sitt bo. Hennes
söner, hennes dyra söner skulle man taga ifrån henne
— för att hon kanske aldrig skulle återse dem! Vem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
