Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vet, kanske klyver en tartarsabel redan i första
drabbningen deras huvud, och hon kommer aldrig att få
veta var deras kroppar ligga kastade, ett byte för
rovfåglarna. Och ändå ville hon giva sitt liv för varje
deras blodsdroppe...
Snyftande såg hon in i deras ögon, fastän den
oemotståndliga sömnen redan började sluta dem. —
»Kanske», tänkte hon, »skjuter Bulba upp avresan på ett
par dagar, sedan då han nyktrat till; kanske var det
för att han druckit så mycket som han ville så fort
i väg.»
Redan länge hade månen från sin himmelska höjd
belyst gården med de sovande, de täta videsnåren
och det höga stäppgräset, i vilket den omgivande
palissaden drunknade. Men alltjämt satt hon kvar vid sina
dyra söners huvudgärd, hon tog ej blicken från dem ens
för en minut och tänkte ej på sömn. Redan vädrade
hästarna gryningskylan, slutade äta och lade sig alla
i gräset. De översta bladen i videtopparna började
skälva, och efter hand smög sig skälvningen från blad
till blad allt lägre ned mot marken. Hon satt kvar
till morgonen, någon trötthet kände hon icke och
önskade blott innerst, att natten hade varat mycket längre.
Men ute från stäppen hördes redan den ljudliga
gnäggningen av en unghingst, och röda strimmor flammade
på himlen.
Plötsligt vaknade Bulba och sprang upp. Han
mindes utmärkt väl vad han hade befallt i går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
