Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
natthimlen här och var av ett fjärran eldsken, som härrörde
från de brinnande torra vassarna på ängar och
åstränder; då kunde plötsligt någon norrut flygande mörk
svanflock lysa fram i ett silverrosigt sken där uppe, så
det såg ut som flöge röda dukar över den dunkla himlen.
Kosackerna fortsatte sin färd utan något äventyr.
Ingenstädes möttes de av ett träd: endast samma fria,
vackra, ändlösa stäpp. Då och då blånade dock vid
horisonten topparna av ett skogsbälte, som löpte
utmed Dnjepr. En enda gång hände det att Taras pekade
på en liten mörk punkt långt borta i gräshavet och sade
till sönerna:
»Titta, barn, där galopperar en tatar!»
Det lilla huvudet därborta med de hängande
mustascherna riktade sina kisande ögon rätt mot dem,
vädrade som en jakthund och försvann som en gems, när
han såg att kosackerna voro tretton man starka.
»Jojo, pojkar, försök rida fatt en tatar! Nej, det
lyckas aldrig i livet; hans häst är ännu snabbare än
min Belsebub.»
Emellertid ansåg Bulba nödigt att vidtaga en
försiktighetsåtgärd, ty han fruktade något bakhåll. De
redo ned till en liten flod, som kallades Tatarån och
flöt ut i Dnjepr; där tvingade de hästarna i vattnet
och läto dem länge simma utmed strömmen för att
dölja spåren. Sedan redo de åter upp på stranden och
fortsatte färden.
Efter tre dagar voro de redan nära målet för sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
