Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dyra brokader, dukater och realer — här kunde han
alltid finna arbete. Endast kvinnodyrkarna hade här
ingenting att vinna, ty icke ens i förorten till Sitsch
vågade en enda kvinna visa sig.
Ostap och Andreas funno det högst märkvärdigt,
att fastän de sågo en hel hop folk anlända till Sitsch,
så frågade ingen dessa människor varifrån de voro och
vad de hette. De kommo hit precis som om de återvänt
till sitt eget hus, vilket de lämnat bara på någon timme.
Den nyanlända anmälde sig blott för koschevojen[1],
vilken vanligen yttrade följande:
»Goddag! Tror du på Kristus?»
»Ja», svarade den nyanlända.
»Och på den heliga Treenigheten?»
»Ja.»
»Och går du i kyrkan?»
»Ja, det gör jag.»
»Nåväl, så gör korstecknet!»
Den nykomne korsade sig.
»Bra», fortsatte koschevojen, »så kan du söka dig
plats i vilket lag du behagar.»
Härmed var hela ceremonien till ända.
Hela Sitsch bad sina böner i en enda kyrka och var
färdigt att försvara den till sista blodsdroppen, ehuru
man inte ville veta av fastor och avhållsamhet.
Endast judar, armenier och tatarer voro till den grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
