Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
giriga, att de trotsade sin fruktan och bedrevo handel
i förorten, ty saporogerna älskade icke att pruta, och
de betalade alltid så mycket som handen råkade gräva
fram ur fickan. Men för övrigt var dessa giriga
kramhandlares lott mycket beklagansvärd: de liknade dem
som bo vid foten av Vesuvius. Ty så snart saporogerna
inga penningarna hade, slogo de helt enkelt sönder
bodar och togo allt till skänks.
Sitsch bestod av mer än sextio skilda kosacklag,
vilka mycket påminde om små oavhängiga republiker,
eller ännu mer om gosskolor med fullständiga internat.
Ingen lade sig till med något, ingen hade det ringaste
att kalla sitt. Allt låg i händerna på by-hetmanen[1],
som därför vanligen benämndes lillefar. Han hade
omsorg om penningar och kläder, kost, välling och gröt,
ja t. o. m. bränslet; åt honom gav man sina rikedomar
till förvaring. Icke sällan hände det att ett kosacklag
råkade i gräl med ett annat. I sådant fall klarades saken
genast förmedelst ett slagsmål. De tvistande lagen
strömmade ut på en öppen plats och trakterade varandra
med knytnävarna, ända tills den ena parten fick
övertaget, varefter det hela avslutades med ett försoningsrus.
Sådant var detta Sitsch, som erbjöd en så stor
lockelse för ungt folk. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
