Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vagnar, lastade med allehanda förnödenheter och
erövrad proviant, det dröp av tjära från deras
underreden. Bredvid vagnarna, under dem och längre bort
ifrån dem — överallt lågo saporoger utsträckta i gräset.
De sovo i de mest måleriska ställningar: en med en
säck, en annan med mössan, en tredje helt enkelt med
grannens sida till huvudkudde.
Bredvid varje kosack låg hans sabel, hans
flintlåsgevär och hans mässingsbeslagna snugga med
järnkrass och elddon. De tunga oxarna hade somnat med
benen vikta under sig, deras orörliga vitskimrande
massor liknade på avstånd gråa klippblock, som slungats
ut över fältet. Från alla håll steg krigsmaktens täta
snarkningar ur gräset, och till svar ljöd ute från fältet
hingstarnas ljudliga gnäggningar, där de vrenskades
över sina tjudrade ben.
Samtidigt blandade sig något storslaget och hemskt i
julinattens milda skönhet. Det var skenet från de
nedbrända och ännu pyrande omgivningarna. På ett ställe
stod flamman ännu majestätisk och slickade himlen;
på ett annat fann hon plötsligt ny näring i någonting
brännbart, fick fart av en vindstöt och ven upp mot
själva stjärnorna, så att eldflarnen sjönko slocknande
ned i fjärran rymder. Som en dyster kartusianermunk
stod där ett halvförkolnat kloster och visade sitt svarta
tungsinne vid varje uppflammande i närheten.
Klosterträdgården brann som bäst, inhöljd i en tät rök. Man
tyckte sig kunna höra hur träden kvedo där inne, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
