Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han låg på marken bredvid och snarkade så det genljöd
över fältet. Andreas grep säcken med ena handen och
ryckte undan den så häftigt, att Ostap slog huvudet
i marken, varefter han yrvaken hoppade upp i sittande
ställning och skrek för full hals, men med ögonen ännu
slutna:
»Tag fast, tag fast den polska djäveln! Hugg tag i
hästen hans, hugg tag!»
»Tig, eller slår jag ihjäl dig!» skrek Andreas
förskräckt och höjde hotande säcken mot honom.
Men Ostap hade redan dessförinnan avslutat sitt
andragande. Han lugnade sig, sjönk ned ånyo och
började ge ifrån sig sådana snarkningar, att gräset vek
sig runtomkring.
Andreas såg sig skyggt omkring åt alla sidor, för att
taga reda på om någon bland kosackerna hade vaknat
av oväsendet. Ett lurvigt huvud stack verkligen upp
ur det närmaste kvarteret, men blott för att med virriga
ögon titta sig kring ett tag och sedan sjunka ned igen.
Han väntade ännu ett par minuter, så återvände
han med sin börda.
Tatarkvinnan låg orörlig, hon vågade knappast andas.
»Stig upp, vi skall gå!» sade han. »Alla sover, var inte
rädd. Kan du bära åtminstone ett av de här bröden,
om det blir för tungt för dig med dem alla?»
Därmed lyfte han säcken på ryggen. Då de
passerade förbi ett lass, drog han ned därifrån ännu en andra
säck med hirs, tog dessutom under armarna de bröd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
