Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han velat låta tatarkvinnan bära, och sålunda lastad
gick han litet böjd men utan fruktan genom de sovande
saporograderna.
»Andreas!» sade den gamle Bulba, när han gick förbi
fadern.
Det isade sig i hjärtat på honom; han stannade
skälvande och fick sakta fram:
»Ja, vad vill du?»
»Du har ett kvinnfolk med dig! Vänta du, bara jag
orkar opp härifrån — jag skall låta käppen dansa över
ryggen din! Kvinnfolk för vill, minns det, Andreas!»
Med dessa ord stödde Bulba huvudet upp mot
armbågen och betraktade oavvänt den beslöjade
tatarkvinnan.
Andreas stod där mer död än levande. Han vågade
ej se sin far i ansiktet. Men när han slutligen höjde
ögonen och såg på honom, märkte han att den gamle
Bulba redan sov, med huvudet lutat mot handflatan.
Han gjorde korstecknet. Skräcken försvann för
honom än hastigare än den hade kommit. När han vände
sig om och såg på tatarkvinnan, stod hon där alldeles
inhöljd i sin duk, orörlig som en granitstod, och
återskenet från en fjärran uppflammande brand belyste
endast hennes ögon, vilka tycktes stela som på
en död.
Han grep henne i armen, och båda skyndade bort,
oupphörligt blickande tillbaka. Efter en stund stego
de ned för en brant och befunno sig i en ihålighet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
