Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
munskänkar och övrigt tjänstfolk, som varje såväl militär
som civil polsk magnat ansåg oundgängligt att hålla
sig med till tecken på sin rang. I luften kändes os av
nyss utbrunna ljus; två sådana brunno ännu i ett par
oerhörda, nästan manshöga kandelabrar mitt i
rummet, oaktat morgonen redan länge hade lyst in genom
det breda gallerfönstret.
Andreas ville gå rakt fram mot en bred och
vapenprydd, rikt skulpterad ekdörr, men tatarkvinnan drog
honom i ärmen och visade på en liten dörr i sidoväggen.
Genom denna kommo de in i en korridor och sedan i
ett rum, som han uppmärksamt betraktade. Ljuset,
som föll in mellan fönsterluckornas springor, belyste
hallonröda draperier, förgyllda karniser och en
målning på väggen.
Här bad tatarkvinnan Andreas dröja och öppnade
dörren till ett annat rum, ur vilket eldsken trängde ut.
Han förnam viskningen av en svag stämma, som
försatte allt inom honom i skälvning. Innan dörren slöts
hade han hunnit skymta en slank kvinnogestalt med
en tung fläta, som föll ned över hennes lyfta arm.
Tatarkvinnan återvände och bad honom stiga in.
Han visste icke hur han kom över tröskeln och hur
dörren stängdes bakom honom. I rummet brunno
tvenne ljus och en liten lampa framför helgonbilden;
under denna stod på katolskt vis en hög bönpall med
avsatser för knäböjning vid andakten.
Men hans ögon sökte något annat. Han vände sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
