Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig med honom. Och nu väntar man dem varje minut...
Men nu är vi framme.»
Redan på långt håll hade Andreas lagt märke till
ett hus, som inte liknade de andra och tycktes byggt
av någon italiensk arkitekt: det var uppfört av vackra
smala tegel och i två våningar. Fönstren i nedre
våningen voro inneslutna i höga, framskjutande karniser
av granit; den övre våningen bestod av små rundbågar,
vilka bildade ett galleri; mellan bågarna syntes ett
galler med vapensköldar, och även husknutarna
pryddes av sköldar.
En bred yttertrappa av polerade tegel ledde ned till
torget. På vardera sidan av det nedersta trappsteget
satt en skyltvakt, som i en målerisk ställning höll sin
hillebard i ena handen, medan han stödde huvudet i
den andra — de liknade mera bildstoder än levande
människor. De sovo icke, men det oaktat tycktes de
känslolösa för allt: de brydde sig icke ens om vem
som gick uppför trappan.
Vid ingången möttes Andreas och tatarkvinnan av
en dyrbart klädd och till tänderna beväpnad krigare,
som höll en bönbok i handen. Han ville lyfta sina
trötta ögon mot dem, men tatarkvinnan sade honom
något ord, och han sänkte åter blicken mot bönbokens
uppslagna sidor.
De trädde in i en tämligen stor sal, som tycktes
användas till mottagningsrum eller förrum. Runt
väggarna sutto hoppackade soldater, tjänare, jägare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
