Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fatet och såg honom i ögonen som ett undergivet barn.
Blott ordet kunde uttrycka... men nej, varken
mejseln, penseln eller det allsmäktiga ordet förmår
uttrycka vad som kan gömmas i en kvinnoblick, lika
litet som känslorna hos den, vilken omslutes av den
blicken.
»Min drottning!» ropade Andreas med överfullt bröst,
»vad vill du av mig? Befall vad som helst, jag skall
lyda! Bed mig göra det omöjligaste som finns i världen
— jag skall ila att göra det! Säg mig något som det
ännu ej stått i mänskomakt att uträtta — jag skall göra
det eller dö! Ja, jag svär vid det heliga korset att gå
i döden för dig, det är en vällust att dö för dig, en
outsäglig vällust! Jag har tre lantgårdar, hälften av fars
boskap tillhör mig, allt vad min mor hade i hemgift
och allt vad hon har stuckit undan för far — allt är
mitt. Ingen av våra kosacker har sådana vapen som
jag; bara för fästet på min sabel skulle man ge mig
sin bästa hästhjord och tretusen får. Och från allt detta
avstår jag — jag kastar bort det, bränner upp det,
dränker det — om du bara säger mig ett ord, om du
bara ger mig ett tecken med din fina mörka ögonfrans!
Men kanske är allt jag säger bara dumt prat, som inte
passar här. Jag vet att det är omöjligt för mig, som
tillbragt livet i seminariet och i Sitsch, att tala som det
brukas bland konungar och furstar och de ädlaste i
hela ridderskapet. Jag ser för väl att du är en annan
Guds skapelse än alla vi andra, du står så långt framom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
