Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
övriga bojarfruar och döttrar. Vi är inte förtjänta att
vara dina slavar en gång, bara himlens änglar är värdiga
tjänare åt dig.»
Med växande förundran och förvandlad till idel öra
hörde vojvodens dotter detta frimodigt innerliga tal,
vilket som en spegel återgav kosackens unga och
kraftöversvallande själ. Och vart och ett av de okonstlade
orden sades med en röst, som kom direkt från hjärtats
botten och bräddade dem med styrka.
Hon böjde sitt sköna ansikte framåt, kastade långt
tillbaka de ostyriga hårmassorna, öppnade läpparna
och såg på honom länge så. Hon ville säga något, men
hejdade sig plötsligt vid tanken på att denna krigare
leddes av andra mål, att hans far, hans bröder och
fosterland stodo som fruktansvärda hämnare bakom
honom, att saporogernas vilda horder höllo staden
innesluten och hade dömt dem alla till en kvalfull död...
Hennes ögon fylldes plötsligt med tårar. Hastigt tog
hon fram en silkesbroderad näsduk och tryckte den
till ansiktet — den blev på ett ögonblick alldeles våt.
Så satt hon länge med det vackra huvudet bakåtböjt,
bitande sig i underläppen med de pärlvita tänderna —
som hon med ens kände bettet av en giftig reptil —
och utan att taga näsduken från ansiktet, för att han
ej skulle se hennes tillintetgörande smärta.
»Säg mig ett enda ord bara!» bad Andreas och
fattade hennes sidenmjuka hand.
Det yrde som gnistor genom hans ådror vid denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
