Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
»Och vad gjorde du i staden? Såg du de våra?»
»Javisst! Av de våra finns det flera där: Itska,
Ra-hum, Samuel, Hajvalok, den judiska förpaktaren...»
»Åt helvete med de hundarna!» skrek Taras rasande.
»Tänker du rada upp för mig hela din juderas! Jag
frågar efter våra saporoger.»
»Våra saporoger har jag inte sett. Ingen annan än
herr Andreas.»
»Såg du Andreas?» utbrast Bulba. »Vad säger du?
Var såg du honom — i en fängelsehåla? i graven?
Förnedrad? bunden? eller hur?»
»Vem skulle våga binda herr Andreas? En sådan
förnäm riddare som han är nu... Storeguut, jag höll på
att inte känna igen honom? Benskenor av guld, och
armskenor av guld, och bröstspegel av guld, och mössan
av guld, och på bältet guld — överallt guld,
alltsammans guld. Precis som när solen skiner om våren, och
tusende små söta fåglar kvittrar och drillar och gräset
doftar, precis så lyste han av guld. Och sin allra bästa
häst har vojvoden gett honom till på köpet; bara hästen
kostar tvåhundra dukater.»
Bulba stod som förstenad.
»Varför har han då dragit på sig en främmande
rustning ?»
»Därför att den var finare, naturligtvis. Och själv
rider han omkring, och andra rider omkring med
honom, och han undervisar, och andra undervisar honom
— precis som den allerstormäktigäste polska herre.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
