Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Vad kallas en sådan kosack som överger en kamrat i
nöden, lämnar honom att förgås som en hund på
främmande jord? Om det verkligen har gått därhän, att
ingen längre ger så mycket som en lus för hela
kosackhedern, utan låter smäda sig efter behag och bli
spottad mitt opp i de gråa mustascherna — ja, så skyll
inte på mig då. Jag blir ensam kvar.»
De nyss så beslutsamma saporogerna började vackla.
»Men har du glömt», sade koschevojen då, »att också
i tatarernas klor finns det av våra kamrater, och att
om vi inte nu befriar dem, så blir de sålda till evigt
slaveri hos hedningarna, vilket är värre än den
grymmaste död? Har du glömt, att de rövat från oss hela
vår krigskassa, som vi dyrt har köpt med kristet blod ?»
Kosackerna blevo betänksamma, de visste ej vad
de skulle säga. Ingen av dem ville våga sitt anseende
genom något dylikt yttrande.
Då framträdde Kasjan Bovdjug, den äldste till åren i
hela saporoghären. Han hölls högt i ära av alla
kosackerna ; två gånger redan hade han blivit väld till
koschevoj, och även i krig hade han varit en av de allra
utmärktaste, men på senare år var han gammal vorden
och hade ej brukat följa med på några fälttåg. Ej
heller älskade han numera att giva någon goda råd;
den gråa krigaren tyckte blott om att ligga orörlig på
sidan i kosackkretsen och lyssna till berättelsen om
forna bedrifter och de yngre vapenbrödernas företag.
Aldrig blandade han sig i deras samtal, hörde blott på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
