Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Andreas började darra i hela kroppen och blev med
ens alldeles blek. Han stod där som en skolpojke,
vilken oförsiktigt retat sin kamrat och i gengäld av denne
fått ett slag i huvudet med linjalen; som eld har han
flammat till, ursinnigt har han störtat upp från sin
bänk och kastat sig över den förskräckta kamraten,
färdig att slita honom i stycken; men plötsligt stöter
han samman med den i klassrummet inträdande
läraren, och i nästa ögonblick finnes ingenting kvar av hans
raseri, hela hans bärsärkarmod faller förlamat ihop.
På liknande sätt försvann Andreas’ vrede med ens,
som om den aldrig funnits. Framför sig såg han
allenast sin fruktansvärda fader.
»Nå, vad skall vi nu taga oss före?» sade Taras och
såg honom rätt i ögonen.
Andreas kunde ingenting svara. Han stod där med
ögonen sänkta.
»Nå, pojken min, hjälpte dig dina polacker?»
Andreas förblev stum.
»Att förråda... förråda sin tro! Att sälja de sina!
Ned från hästen!»
Undergivet som ett barn steg han ned från hästryggen
och ställde sig mer död än levande framför Taras.
»Stå där och rör inte ett finger! Jag gav dig livet,
jag skall också ge dig döden», sade den gamle. Han
trädde ett steg tillbaka och tog sin bössa från skuldran.
Vit som ett lärft stod Andreas där. Hans läppar rörde
sig sakta, de tycktes forma ett namn. Men det var icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
