Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
»Honom, Ostap, sonen min.»
»Har då nådig herrn inte redan hört, att...»
»Jag vet, jag vet allt det där: att man för mitt huvud
ger tvåtusen dukater. De dumskallarna tycks veta
värdera det. Men jag ger dig femtusen. Här har du
tvåtusen strax, (Bulba drog fram ur sin läderpung
tvåtusen dukater) — resten får du när jag återvänt.»
Juden tog genast en handduk, som han betäckte
dukaterna med.
»Ah, en härlig summa! En storartad summa!» sade
han, vändande en dukat mellan fingrarna och prövande
den med tänderna. »Jag tänker att den människan
som nådig herrn tog de här präktiga dukaterna av,
han levde nog inte någon lång stund efter den saken.
Han gick säkert raka vägen till floden och dränkte
sig, sedan han förlorat så härliga dukater.»
»Jag skulle inte be dig. Kanske skulle jag själv hitta
vägen till Warschau; men de fördömda polackerna
kunde känna igen mig och lägga vantarna på mig, för
jag är inte mycket hemmastadd i list och rackartyg.
Men ni judar är skapade just till slikt. Ni drar själva
fan vid näsan, ni känner alla knep. Där hör du varför
jag sökt upp dig! Inte heller i Warschau skulle jag
kunna uträtta någonting på egen hand. Spänn genast
för och kuska mig i väg!»
»Men tror nådig herrn att det bara gäller så där utan
vidare att ta märren ur stallet, spänna för henne och
klatscha till: hejsan, hopp, grålle! Tror nådig herrn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
