Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
gård, som blivit vänd utåt. Solen tycktes ej alls finna
vägen hit. Fullständigt svartnade trähus, med ett otal
ur fönstren stickande stänger, förstärkte mörkret än
mer. Undantagsvis glödde mellan dem någon
tegelstensvägg, men även den hade i de flesta fall förvandlats
till helsvart. Blott sällan såg man högt däruppe något
stycke av en solbelyst vitmenad mur, vilken i så fall
skimrade med en för ögonen alldeles outhärdlig vithet.
På marken blandade sig allehanda ytterligheter med
varandra: skorstensrör, trasor, nötskal, bortkastade
sönderslagna såar. Envar hivade ut på gatan vad han
hade odugligt inomhus, överlåtande åt den förbigående
att bekvämt och fullständigt mätta all sin lystnad vid
åsynen av denna smörja. En ryttare i sadeln kunde
nästan med handen nå upp till stängerna, som löpte
tvärsöver gatan från hus till hus och på vilka hängde
judesockor, korta byxor och rökta gäss. Stundom
tittade ur något ruckligt fönster ett litet judinneansikte,
tämligen nätt och pyntat med mörknade glaspärlor.
Hopar av smutsiga, trasiga och krulliga judeungar
väsnades där nere och vältrade sig i smutsen.
En rödhårig israelit, så fullprickad med fräknar i
hela ansiktet att han påminde om ett sparvägg, stack
huvudet ut ur ett fönster. Han började genast ett
samtal med Jankel på sin obegripliga munart, och Jankel
körde utan tövan in på en gård. Ute på gatan kom en
annan jude, stannade och blandade sig även han i
samtalet, och när Bulba äntligen kravlade sig fram ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
