Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
kaftan flaxade fram. — »Ah, Mardohaj! Mardohaj!»
ropade alla semiterna med en mun.
En mager jude, något kortare än Jankel men mycket
rynkigare och med en ofantlig överläpp, närmade sig
den otåliga gruppen. De tidigare löpte emot honom
allt vad benen höllo och utlade alla samtidigt saken,
varvid Mardohaj några gånger tittade mot
fönstergluggen och Taras därav slöt sig till, att frågan gällde
honom. Mardohaj gestikulerade med händerna, hörde på,
avbröt de andra, spottade ofta åt sidan, hävde skörtet
av sin halvkaftan i höjden, grävde med händerna i
fickorna och tog fram något slags kastanj etter eller
barnskramlor, varvid han visade sina erbarmliga byxor.
Till sist upphävde alla judarna samfällt ett sådant
oljud, att den av dem, som stod på vakt, fann sig
nödsakad ge dem ett tecken att tiga, och Taras började
redan frukta för sin säkerhet. Men han lugnade sig när
han mindes, att judar inte kunna hålla rådplägning
annat än på gatan och att inte den onde själv begrep
deras språk.
Ett par minuter därefter kommo alla judarna in i
hans kammare. Mardohaj trädde fram till Taras, lade
handen lätt på hans skuldra och yttrade:
»När vi och Gud sätter oss något före, så går allt
som det skall.»
Taras såg på denne Salomo, vars make världen aldrig
skådat, och han fattade åter Hopp. Mannen såg
verkligen ganska övertygande ut. Hans överläpp var ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
