Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
rent vidunder; utan tvivel hade dess tjocklek blivit
ytterligare förstärkt av sidoinflytelser. Hela denne
Salomos skägg bestod av sammanlagt femton strån,
och även de samtligen på vänstra sidan. Och i Salomos
ansikte fanns en sådan myckenhet märken efter hugg,
dem han fått för sin stora oförvägenhet, att han helt
säkert längesedan tappat räkningen och vant sig att
betrakta dem som födelsemärken.
Marodhaj avlägsnade sig åter med sina kamrater,
vilka voro hänsjunkna i beundran av hans visdom.
Bulba blev ensam. Han befann sig i ett egendomligt,
aldrig förr prövat tillstånd: för första gången i sitt liv
kände han sig orolig. Hans själ var i feberaktigt
uppror. Han var ej den förre oböjlige Bulba, som stod stark
som eken och aldrig vacklade; nu var han klenmodig,
ja svag. Han darrade till för varje buller, för varje ny
judeskepnad som visade sig vid gathörnet. I detta
tillstånd genomled han hela dagen: han varken åt eller
drack, och icke för ett ögonblick tog han sina ögon
från fönstergluggen och gatan där bakom.
Äntligen, sent på kvällen, återvände Mardohaj och
Jankel. Hjärtat stelnade i bröstet på Taras.
»Säg? Har ni lyckats?» frågade han med oron hos
en vildhäst.
Men redan innan judarna hämtat andan för att svara,
hade Taras lagt märke till att Mardohaj inte längre
ägde kvar den sista hårlock, vilken tidigare — ehuru
tämligen osnygg — hade ringlat sig ned i en skruv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
