Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätt ut, och den understa hängde rakt ned, vilket
allt tillsammantaget kom honom att likna en
hankatt.
Juden krökte sig som en mask och nästan kröp fram
till honom.
»Ers högvälborenhet! Allra stormäktigaste herre!»
»Är det till mig du säger så, jude?»
»Javisst, högvälbornaste herre.»
»Hm... men jag är ju bara en vanlig hejduk!» sade
den trefaldige mustaschbäraren, och hans ögon lyste
av upprymdhet.
»O, jag trodde vid Gud att det var vojvoden själv!
Oj, oj, oj...»
Härvid runkade juden på huvudet och spärrade ut
med fingrarna.
»O, ett sådant ståtligt utseende! En överste, vid
Gud, en överste i varje tum! Bara en fingerbredd till,
och det är en överste! Man borde sätta nådig herrn på
en hingst, men en eldig hingst, snabb som en fluga —
och så fick vi se honom mönstra regementen!»
Hejduken rättade på nedersta våningen av sina
mustascher, och hans ögon strålade av salighet.
»Vilket stiligt folk är inte dessa soldater!» fortsatte
juden, »åh, store Gud, vilket härligt folk! Dessa
snörmakerier, dessa brickor på bröstet... så det blänker
om dem som själva solen. Och de polska flickorna
sedan, när de bara får se en sådan soldat... aj, aj...!»
Juden runkade åter på huvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
