Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här höjde han rösten, den svällde ut och fick en
obekant kraft, och alla blevo bestörta över de
profetiska orden:
»I er dödsstund skall ni minnas mig! Tror ni att ni
har köpt er fred och lugn, tror ni att ni nu få sitta
som herrar i eget hus? Nej, det blir allt en annan som
tar hand om den saken! Ditt huvud, hetman, kommer
man att flå skinnet av, man kommer att stoppa upp
det med boveteagnar, och länge kommer det att
förevisas på marknaderna i alla väderstreck. Icke heller
ni, gode herrar, får behålla edra huvuden. Ni kommer
att gå under i fuktiga källarhålor, inmurade i
stenväggarna, ifall man inte kokar er levande i grytor, som
fårstek.»
»Men ni, gossar», fortsatte han, vänd till sina
trupper, »vem av er vill dö en fri och äkta död? Inte bakom
ugnen, inte på kvinnoläger eller drucken under
krogplanket som annat avskräde, utan en hederlig
kosackdöd, alla på samma bädd som en brudgum med sin
brud! Eller kanske vill ni hellre vända om hem, bli
kättare och bära de polska prästerna på er rygg?»
»Vi går med dig, herr överste, med dig!» ropade alla
i Bulbas regemente, och till dem anslöto sig åtskilliga
från de övriga truppavdelningarna.
»Om ni håller med mig, så framåt då!» sade Taras,
tryckte mössan djupare ned i pannan, tittade hotfullt
mot alla de kvarstannande, rätade på sig där han satt
i sadeln och ropade till de sina:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
